Ung Slöjd 09

Slöjdkontakt av tredje graden
 

Slöjd. Stickade strumpor, virkade dukar och träskedar. Pensionärer som sitter för sig själva och pysslar under tystnad. Är det bara det? Smörknivar i all ära, men kan slöjd verkligen inte vara mer än så?

2009 års första månadsskifte samlades en grupp ungdomar för att sida vid sida inspirera, inspireras och arbeta med olika hantverk. Och inte minst för att ta kål på fördomarna som följer med ordet ”slöjd”. 
För tredje gången var det dags för slöjdläger på Västergötlands museum i Skara.
Fredagskvällen var fylld av förväntningar när arrangörer, ledare och deltagare presenterade sig själva och sina intresseområden.

Arkeologen Mari Wickerts höll i den textila verkstaden och hjälpte till med mönster till historiska dräkter, berättade om fynd, brickvävning, gav goda råd och lärde med assistans av Johanna Karlsson ut nålbindning.

Läderkonstnären Gergely Urban lärde ut olika lädersömmar, färgning och mönstring av läder, och gav dessutom många goda råd i verktygshantering och materiallära.
För de som ville utveckla sina färdigheter i träslöjd fanns hemslöjdskonsulent CarlOlof Engström på plats med material, verktyg, idéer och råd.
Kollegan Inger Widhja, som även är museipedagog på museet stod glatt till tjänst som alltiallo och hjälpte till med vadhelst man kunde behöva.
Slöjdlägret i Skara var helt avgiftsfritt. Man betalade endast det material man själv förbrukade.  Visionen är att det ska vara så även på kommande läger. Kunskap ska inte vara beroende av ekonomi!

Under dagarna som förflöt lärde sig flera personer i verkstaden att nålbinda medan andra sydde skor. Medan någon arbetade vid täljhästen punsade någon annan mönster i läder.
Inne i den textila avdelningen kopierades mönster på medeltida dräkter, man fick lära sig skillnaden på tyg och tyg, och diskussionerna om material, färger och historiska tekniker avlöste glatt varandra.

De flesta rörde sig mellan de två rummen som arbetena förflöt i, vilket skapade liv och rörelse i hela museet även när det inte var öppet för besökare.
Över hela lägret verkade det ligga en önskan om att kunna vara på flera platser samtidigt, för att hinna lära sig så mycket som möjligt under de tre dagar man hade på sig.

Niclas sydde vidare på ett par läderstövlar han påbörjat vid ett tidigare slöjdläger, medan Hanna och Titti skar ut läder till varsitt par lågskor.
Marie var en av dem som lärde sig punsa fantasifulla mönster i tjockt läder, och när Johanna inte assisterade i nålbindning arbetade hon på sin lykta. 

På slöjdläger kan man tillverka sin egen lajv- och medeltidsutrustning eller praktiska saker för vardagsbruk. Man kan utveckla sina kunskaper och färdigheter med händerna under ledning av professionella hantverkare.
Arbetet är fritt och fantasifullt, begränsningarna få. 

Och när helgen var över var alla eniga –det är roligast att göra själv!